måndag 27 augusti 2012

Kolmårdsträffen

På senare tid har jag jobbat med att säkra återväxten inom "sporten" (välj själv vilken).
Har varit med min äldsta dotter på olika orienteringsevenemang; teknikträningar, ungdomsserien och vanliga nationella tävlingar.
I helgen såg det ut att funka så att både hon å jag kunde springa i våra respektive klasser.

Jag påminde mig själv om varför jag inte är så aktiv inom orienteringen längre...
...jag startar som jag gjorde en gång i tiden; river ut hjärtat ur bröstkorgen, drar en rotborste genom lungorna, å lägger syra nivån på max...
...det här är inte njutning...
Det håller i ca 40min sen gör jag en "trötthetsbom", eller mer en överbelastningsbom. Jag ids inte ta de där extra 10 positiva höjdmetrarna för att möjliggöra en säker ingång mot kontroll, försöker gå på skrå runt en höjd. Innebär att jag kommer in skevt å står där i 2min å river mig i skallen innan jag hittar kontrollen. Det tar ett par sträckor innan jag är mentalt med igen; ner med rotborsten...

Min premiär slutade helt sonika med att jag rev hem H35-klassen i en inte allt för hård konkurrens, bara 6st som lyckades fullfölja kraftprovet. Men dock, en seger är en seger.

1 kommentar:

Iréne JB sa...

Och dottern kom 3:a i D10 vilket hon var väldigt nöjd med :)