...och det blev ingen podiumplacering i år heller...
Men jag var iaf i täten tills det återstod 5km MTB (på lerig grusväg).
Lite fövirring innan gjorde att det blev start med två iläggs platser för paddlingen.
8.5km avverkades.
Ett gäng fick springa kanske 1 km till sina båtar och lägga i.
Själv trodde jag att det skulle gå på ett ut. Jag springer iaf fortare än vad jag paddlar (ännu).
Vi som hade våra flytetyg på "rätt" ställe tjänade runt 1 minut.
O2 strulade i starten så jag fick en lucka direkt. Jag gick på för att han inte skulle få min våg, efter 3-3.5km hade han fått den. Kändes som att jag inte ville ge honom den fördelen, såg jag släppte av ngt på mitt tempo. Räknade med att han skulle komma ett ryck. Dock valde han att avvakta tills det bara vara ca 500m kvar. Erfarenhetsmässigt ska jag ta det lite lugnt precis vid bytet för att kunna komma igång bra med nästa gren. Så bara till att ligga tillräckligt nära. Om det hade behövts så fanns det en växel till...
Snabbt byte...
Först iväg på nästa ben, OL 6.6km.
Strulade direkt och tappade mitt lilla försprång. Drog mycket puls utan att känna mjölksyra. Jag undrar om det inte kan ha att göra med min ovana att springa obanat (blivit mycket väg/stig nu ett tag). Sladdade hela sträckan, O2 och M2, de sprang och pratade å jag flåsade som bara den...
MR, HV, SL och PA tog in hela tiden på oss, och väl vi bytet så var HV å MR nästan ikapp.
Snabbt byte igen... iväg som 2a, typ 50m efter O2.
Nu var det dags för det avslutande benet, MTB-O 17km (fågelvägen).
Hittade inga vägvalsalternativ, eller lurigheter.
HV var ikapp mig till första kontrollen,
MR halvvägs till andra.
MR satte in ett ryck som jag inte klarade av att svara på.
De går ifatt O2, men det sker en vurpa och alla återsamlas, plus PA och SL.
Nu blir det som en omstart. 7km (effektiv väg) till mål, benen fulla med mjölksyra, nu gäller det att bita i... Jag klarar av de 3 första rycken, vid det fjärde precis när jag kommer ifatt, så framför mig står det en vägg!!! Backe, soppatorsk och orkar inte dra runt på den nödvändiga tunga växeln...
De fyra som tampas där framme fortsätter med att försöka rycka sönder varandra, så om jag hade fixat det rycket så hade det skitigt sig längre fram (ändå)...
Men det var kul att återigen koppla på adrenalinet.
Borde kanske insett att jag inte kunde rå på O2, utan gått hårdare på paddlingen och skapat mig ytterliggare försprång mot de som är lite mer snabblöpande än moi.
