Sjukan...

Tävlingen i helgen, Stockholm Extreme, slutade på akuten.
Nu ska jag försöka å inte bagatellisera det som hände.

Jag hade redan tidigt i loppet haft krampkänningar. Det brukar jag ha, men jag tyckte de kom tidigt. Var duktig och tömde hela tiden vätskan enligt min plan, kanske slarvade något med elektrolytintaget (Vitargo Elektrolyt, Hammers Ecaps).

Under dag 2 hade vi en fajt med Lag Rosa (CycleCorner), och när vi på slutet såg att vi hade chansen att kämpa ner dem, så kopplade vi ihop hela laget och pumpade så mycket vi kunde.
Jag låg helt klart över min gräns. Hade jag kört solo hade jag haft ett lägre tempo.
Med den avslutande badkontrollen visste jag att jag skulle få en del kramper och även efter målgång.

Nu blev resultatet så, men mycket mycket värre än vad jag hade mentalt förbered mig på.
Jag fick krampanfall, på krampanfall... i princip i all muskulatur i benen.

I klubben finns ett antal läkare, de ihop med arrangörerna, övriga deltagare och publik fick hjälpa mig med att häva mina kramper.
De stoppade i mig massor med Ecaps och vatten.
Ambulans beställdes.
Jag hade en oerhörd smärta. Bland det värsta jag har varit med om.
Dropp och in till S:t Görans akutmottagning.
Anfallen började lägga sig. Provtagningar och utvärderingarna. Sen blev jag utskriven.

Diagnos:"Rubbad elektrolytbalans, dock ej utanför gränsvärdena. Nedsatt njurfunktion"
-------------

En hel RaceRapport kommer senare.
Jag har framfört mina tack till alla i olika former, men igen TACK ALLA SOM STÄLLDE UPP FÖR MIG I LÖRDAGS!