preRace Ultimata Kolmården

...det har varit tyst ett tag från mig i cyberspace.

Men iaf nu är det race-dags. Vintern höll på länge i år, så det blir en kort säsong.
Normalt gör jag alltid ett skitlopp det första på året... Nu hoppas jag inte det blir fallet.
Jag har tränat på som normalt, kanske för lite hård cykling och löpning.

Banan imorgon är den samma som brukligt. Vädret verkar bli med oss, till slut. Hot om regn har förekommit. Tyvärr är MTB-banan sönderkörd av skogsmaskiner på ett par partier.

Nytt för i år är nummervästar. Egen nummerväst.
Så valet har varit; en som man har gjort bra ifrån sig i, eller en DNF.
Jag funkar bäst med revanschlustan. Det får bli 2006s års LGT-väst. Första AR, första 'klenbrytningen'.
Nu ska västj*veln i mål.

Kommer jag nu då att kunna nå mitt mål SUB 10? Tveksamt... men jag ska göra allt som står i min makt.
3:18/4:00/2:41, så är jag hemma

preRace är alltid ångestfyllt.
 - Har jag gjort allt som står i min makt? Svar: Ja
- Är jag skadad? Svar: Ja
- Är jag sjuk? Svar: Alltid
- Är race:t optimerat? Svar: Så långt jag hittills lyckats. Lite pillidutt kvarstår.

Rekord.

Träningstidsrekord.

Februari, eller i folkmun även kallad Vabuari.
De tre senaste grundträningssäsongerna har jag aldrig kommit över 10 timmar i Vabuari...
...detta år har jag tagit det extra försiktigt och inte pushat alls hårt med träning, just för att hålla mig frisk.
Alla pass har jag räknat in som bonusträning.
Det verkar ha fungerat.

Dessvärre blev mina barn sjuka i slutet av månaden.
Jag började känna mig hängig. Så jag stod över typ tre-fyra pass.
MEN jag lyckades skrapa ihop 22timmars träning, å då räknar jag inte Telisåkning som träning, det är Semester :-)

Bara hoppas att Mars inte ställer till det med en fördröjd effekt.

Cantiere

Passo Tonale. Dag 4. Barnfri eftermiddag. Tyvärr började det att blåsa igår och vinden var fuktig... innebar att det i princip inte finns ngt fluff kvar, bara brytskare. Eller?
Förmiddagen blev det lite pistpiskning.
Till eftermiddagen hade jag två projekt; Offpistrepan Cantiere och sedan göra ett försök med lite träning = Skidalpinism.

Väl uppe vid glaciären Pressena (3016möh) så hade jag fått muntligt instruktion om hur jag skulle ta mig ner. Underlaget ser tveksamt ut (hårt + brytskare). Tvekar, men efter att ha pratat med två Italienare, som fixade med sin Randoutrustning vid insteget, så tänkte jag att jag litar på dem efter att de påstod att "det är nog okej underlag". Tog det lugnt vid insteget, körde ca 3 omg med koll på vad Italienarna hade för sig. När de väl började åka, så klotade de båda... ett antal ggr... vad är det vi brukar säga: " Never trust the locals"...
Efter hårda pucklar i början så övergår underlaget till brytskare :-(
Bara att hänga på hälkapporna å köra paralellsväng.
Börjar söka fluff längs med skuggsidan av dalgången.
Hittar ett par stråk å får ihop kanske 20 fluffsvängar.
Kommer ifatt ett gäng Engelsmän med en Italiensk guide. Bra. Det är ju ingen höjdare att köra ensam. Ser till att hålla ner mitt tempo så att de är inom syn å hörhåll.
Väl nere av offpisten börjar transporten tillbaka. Förbi en gammal liftstation, längs ett Randospår, genom en gammal tunnel... noterar att hela norrsidan av berget på längre höjd är fullt med fluff, men det är rejält långt att knata tillbaka... men efter ett tag kan jag inte hålla mig utan ger mig ner i det... och får knata en hel del innan jag kommer tillbaka till byn (1883möh)... Direkt till lägenheten, byta om ut å köra skidalpinismpasset...

Foto: 1/3-del av offpistrepan Cantiere återstår innan transporten tar vid. Notera brytskaren