tisdag 31 juli 2012

Endurance Quest

EQ är en deltävling Adventure Racing World Series, det största som jag någonsin deltagit i.
En tävling som pågår nonstop under flera dygn.

Jag blev uttagen till klubbens lag som navigatör i början av april.
Då bestämde jag mig för att göra en rejäl satsning.
I höstats opererade jag mitt ena knä. Så initialt var jag osäker på vad det skulle innebära. Jag hårdtestade mitt knä under hela april.
I princip dubbla pass per dag.
Första testet blev Ultimata Kolmården. Jag presterade över mina förväntningar. Knät kändes bra. Jag låg bra till i mina förberedelser.
"Bollen" var i rullning...

Fortsatte med dubbla pass under maj och juni. Låg på ett träningssnitt på runt 50h/månad.

Prylar införskaffades och testades ut. Mat testades. Funderade igenom upplägg. Pluggade in mig på gammalt kartmaterial.
Allt kändes bra.
I juli la jag upp träningen så att jag skulle få en formtopp till loppet.
Det fick jag. Har aldrig varit i så bra form.
Jag var förbered.


För egen del flöt loppet ungefär som förväntat ur ett fysiskt perspektiv. T o m kanske att jag tycker att vi hade kunnat köra med ett ännu högre tempo. Ju mer vi kom in i loppet desto mer realistiskt började en topp-10 placering bli. Vi gick ut lugnt, och passerade lag efter lag.
MEN, nu gick det inte som jag/vi ville. En sekvens av felaktiga beslut i loppets slutskede ledde till att en av lag medlemmarna blev kraftigt nedkyld. Vi valde att låta hälsa gå före prestation.

Jag kan inte säga att jag är besviken, mer ledsen å nedstämd.
Det känns inte rättvist. Vi hade kanske runt 7timmar kvar och hade tävlat i 90timmar...

Nu är Adventure Racing en lagsport, och laget lyckades inte.
Jag gjorde min del och jag tyckte jag gjorde den bra men det räckte inte till.

Just nu är jag ganska osäker på om jag orkar göra en liknande uppoffring i framtiden.
Det är mycket som jag har försakat; familj, vänner, vardagsrutiner, etc
Nu under rehabperioden ska jag iaf försöka ge tillbaka lite till dem.

Inga kommentarer: